Vi har fått många frågor från fastighetsägare, konsumenter och producenter. Här är några av svaren från experter från Naturvårdsverket, KTH, SLU och miljöteknikföretagen.

• Världens befolkning växer, i synnerhet i städerna och behöver helt enkelt mer mat. Miljöbelastningen av livsmedelsproduktion och transporter av mat behöver minskas radikalt och mer kretsloppslösningar krävs.
• Växthus kan skapa mervärde för fastigheten och området. Vakanta rum, platta tak och andra oanvända ytor kan tas tillvara och ge intäkter.
• Växthus förlänger odlingssäsongen, ibland till året-runt odling och ger full kontroll över produktionen.
• Intresset för lokalproducerat, ekologiskt och hållbart ökar. Allmänhetens intresse för matlagning och nya erbjudanden i restaurangbranschen driver på denna utveckling.
• Utrymmen i staden, i synnerhet med odlingsbar mark, är begränsat. Växthus producerar stora mängder livsmedel på liten yta, jämfört med traditionellt jordbruk.
• Växthus kan bli en del av stadens kretslopp och kan utnyttja spillvärme från närliggande verksamheter. Dagvatten, avloppsvatten och organiskt avfall kan användas för livsmedelsproduktion och annan växtproduktion.
• Växthus skapar klimatsäkrade odlingssystem som klarar torka, stora temperatursvängningar och långa regnperioder på ett sätt som konventionell frilandsodling inte klarar. Detta gäller i ännu högre grad odling inomhus i större industrilokaler eller liknande, som är ett annat exempel på CEA – Controlled Environment Agriculture. eller mer korrekt egentligen hortikultur (produktion av potatis, frukt, bär och grönsaker).
• Växthusproduktion i och nära staden kan ge färskare grönsaker som inte kräver långa transport- och lagringstider innan de når oss konsumenter.
• En ny urban växthusproduktion kan ge sysselsättning både för nyanlända, funktionshindrade med flera som ofta står utanför arbetsmarknaden, men också för högkvalificerad arbetskraft med spetskompetens inom odling, livsmedelsfrågor, teknik och företagande.
• På sikt kan urban växthusodling utvecklas till en ny, dynamisk näringsgren i Sverige.

 

Men är det inte bättre att odla vår mat utanför städerna där det finns utrymme och mark. Eller importera vår mat från länder med bättre odlingsbetingelser än Sverige?

Växthusodling kan knappast ersätta all annan odling av livsmedel, men kan vara en viktig och växande del av vår livsmedelsförsörjning. Den ger oss ökad livsmedelssäkerhet, och en ökad svensk produktion kan vara en buffert mot de stora prissvängningarna idag som allt oftare sker på världsmarknaden för livsmedel. Länder med god tillgång på sol, har ofta som medelhavsländerna och Nordafrika betydligt sämre tillgång på vatten. Stigande vattenpriser eller regleringar som rör vattenanvändning kan mycket väl öka priserna på importerade livsmedel.

Växthus gör det också möjligt att producera livsmedel där det kan förefalla svårt att göra det. Hur många vet att islänningarna odlade bananer i växthus vid sina varma källor på 60-talet – och slutade med detta först efter prisdumpningar från en stor amerikansk bananproducent? I KTHs forskningsväxthus i Haninge utanför Stockholm odlas fisk och bananer, där bananerna har samma växtperiod och produktivitet som ett bananträd på Kanarieöarna. Kan Israelerna odla tropikfrukter i den mycket torra Negev-öknen, så skulle väl vi kunna grönsaker i våra städers industriområden?

Går det inte åt stora mängder dyr energi i växthus eller odlingar inomhus?

Nej, inte nödvändigtvis. Helt ouppvärmda växthus förlänger ändå odlingssäsongen väsentligt. Växthus som används hela eller större delen av året kräver naturligtvis uppvärmning i vårt klimat. Men om energin kommer från t ex solvärme som lagrats under sommaren i exempelvis i exempelvis i borrhålslager, betongfundament eller vattentankar, eller från spillvärme från närbelägen industri, serverhall eller värmeväxlad ventilationsluft så kan kostnaderna för uppvärmning bli mycket låga. Moderna växthus är dessutom mycket mer energieffektiva än äldre växthus som byggts i tider med billig oljeuppvärmning. Inomhusodling kräver vanligtvis ändå mindre uppvärmning, eftersom odlingen sker just inomhus, där ofta belysningen och annan utrustning tillför värme.

Men belysningen då - den drar väl ändå mycket energi?

Även här finns idag mycket energieffektiva alternativ som t ex LED-lampor. Det går ofta också att styra ljusets färg (våglängd) till de färger som växterna behöver bäst, som t ex blått och rött ljus. Då behöver inte "onödiga” våglängder användas i belysningen och detta sparar också energi. LED-lampor ger inte så mycket värme, och kan därför placeras närmare de växande grödorna utan att bränna dem, vilket undviker spill av ljus utanför växtytorna. Den värme som lamporna producerar minskar behovet av Kortare transport är väl huvudskälet för stadsnära odling?

Kortare transporter är väl huvudskälet för stadsnära odling?

Både ja och nej. Från klimatsynpunkt är det bra att minimera samhällets totala transportarbete. Men vi måste komma ihåg att för långväga transporter av frukt och grönt med båt från andra världsdelar, så är det bara några procent av miljöpåverkan (växthusgasutsläpp per kilo) om kommer från båtfrakten. Resten kommer från transport inom Sverige, framför allt från butik till konsument. Det är odlingsmetoden som i huvudsak avgör en grödas miljöpåverkan.

Något bidrar korta transporter också till minskade utsläpp, men fördelarna med stadsnära livsmedelsproduktion från ett miljö- och hälsoperspektiv är i huvudsak andra. Korta transportvägar mätt i tid gör att grödor kan skördas mogna och ätas färska - och även hålla längre i hemmet eller i butiken. Färskare grönsaker är bra både för vår hälsa eftersom de är vitaminrikare och främjar en kost med större andel frukt och grönt då de smakar bättre. Eftersom färskare grönsaker håller längre, borde detta kunna minska matsvinnet. Hushållen, butikerna, storköken och restaurangerna slängde vid senaste mätningen år 2012 bort 47 kilo ätbar mat om året per person i Sverige. Då är ju all energi, alla resurser och all miljöpåverkan som denna del av livsmedelsproduktionen gett upphov till helt bortkastad.

Närheten till staden och dess industriområden kan ge växthusodlingar tillgång till spillvärme, återanvänt vatten och restflöden av organiskt avfall som kan bli gödningsmedel. Staden har koncentrerade strömmar av dessa resurser.

Närheten till staden och dess många konsumenter gör det möjligt att utveckla nya affärsmodeller för odlare, som bygger på direktdistribution, urbana specialiserade matbutiker, urbana ”gårdsbutiker” eller matkassar över nätet m m.

Stadsnära livsmedelsproduktion ger ökad lokal livsmedelssäkerhet, och skapar sysselsättning och ger förutsättningar för företagande, inte bara i produktion, utan också i alla efterföljande led i livsmedelskedjan.

Är det inte onaturligt att odla i växthus med mycket teknik och elbelysning?

Allt jordbruk och trädgårdsskötsel är något som avviker från rent naturliga förhållanden. Det fanns inga åkrar eller trädgårdar i naturen, innan människan kom på detta med jordbruk och trädgårdsskötsel. Men all livsmedelsproduktion är naturbaserad, i det att den bygger på användning av arter av organismer som kommer från naturen. Vi gödslar, vattnar och rensar ogräs från våra frilandsodlingar, just för att gynna de växter vi vill ha och inte andra som under helt naturliga förhållanden skulle ha funnits där istället.

Växthus är gjorda för att ännu mer direkt ge grödorna det de verkligen behöver – ljus, vatten, näring och en så skadedjursfri miljö som möjligt för att växterna ska få så goda livsbetingelser som möjligt. Den teknik som finns i växthusen är bara till för att göra detta praktiskt möjligt. Växtbelysningen är till för att växterna ska få så mycket bra ljus som möjligt, även på de platser eller under de månader när solen inte kan ge detta.

Är det inte krångligt att förse större stadsodlingar med vatten, i synnerhet om det rör sig om växthus på tak?

Världens livsmedelsproduktion använder idag 2/3 av allt färskvatten på jorden. Det kan finnas tekniska – men överkomliga - problem med att förse urbana växthus med vatten. Ny ledningsdragning för vatten kan bli nödvändig. Men detta problem förminskas radikalt i det att moderna odlingssystem för växthus som inte odlar i jordbäddar utan i näringsberikat vatten som recirkulerande hydroponik, akvaponik och aeroponik alla är mycket vatteneffektiva och recirkulerande system. Samma vatten används om och om igen. Då minskar också behovet av gödningsmedel väsentligt – som annars skulle ha förts bort av odlingens spillvatten.

Måste inte växter växa i jord?

Nej, egentligen inte. Växter måste ha vatten och näringsämnen, och ha något som de sitter fast i och kan hålla sig upprätta, men detta kan ske på många andra sätt än att odla i jordbäddar. I konventionell jordodling ger markvätskan i jorden växterna tillgång till både vatten och lösta näringsämnen. Men andra odlingssystem som hydroponik m m ger också växterna vatten, näringsämnen och en fysisk struktur att växa i.

Vad är hydroponik?

Hydroponik eller hydrokultur är växtodling inte i jord, utan i stället har växterna rötterna i vatten med vattenlösliga näringsämnen. Grödorna växer i ett inert odlingsmedium som t ex leca-kulor, stenull eller torv. Ofta recirkuleras vattnet i växthuset, och de näringsämnen som förbrukats tillsätt i vattnet, vilket minskar vattenbehovet. Hydroponik är en vanlig odlingsmetod i modern svensk kommersiell växthusodling.

Vad är akvaponik?

Akvaponik är en kombination av akvakultur (vattenbruk) med landbaserad odling av fisk eller skaldjur med hydronisk odling av grödor i växthus. Vattnet cirkulerar mellan fisk- och växtodlingen. Bakterier bryter ner (nitrifikation) fiskexkrement och foderrester till vattenlösliga näringsämnen för växterna. De tar upp näringsämnena och vattnet återförs till fiskodlingen. Ofta finns bassänger eller fisktankar inuti växthusen för att kunna odla mer värmekrävande fiskarter, som t ex Tilapia. Hela odlingssystemet blir mycket vatteneffektivt genom att inget avloppsvatten släpps ut, enbart vatten som avdunstat eller förts bort via skörd ersätts. Akvaponik och andra slutna system kräver vanligtvis en helt pesticidfri odling, eftersom dessa ämnen skulle negativt påverka fiskarna. Eventuell skadedjursbekämpning i växtdelen sker med biologiska metoder.

Vad är aeroponik?

Ett odlingssystem där växterna växter på ett inert substrat med rötterna fria i luften. Rötterna sprejas återkommande med vatten som också innehåller näringsämnen. Rötternas får då mycket luft, men också vatten och näring, och torkar inte ut. Odlingsmetoden är mycket vatteneffektiv, genom att allt vatten recirkuleras. Aeroponiska odlingssystem använder ca 1/3 av vattenmängden, jämfört med motsvarande hydroponiska system.

Är inte alla växthusodlade grönsaker smaklösa och tråkiga?

Nej, smaken beror mest på valet av odlingssätt och val av sort av t ex tomat. Olika sorter av samma växt kan ha helt olika smak. Jämför till exempel dagens mörkröda kvisttomater som många tycker är mycket smakrikare än de ljusröda tomater som var vanliga i affärerna för 10-15 år sedan. Båda sorterna på Konsum och ICA kom vanligtvis från växthus i Holland. Frukt och grönsaker som importeras till Sverige kommer ofta hit via några veckors båttransport. De skördas omogna och får mogna under transport vilket inte skapar färskhet och inte alltid den bästa smakupplevelsen. Smak och näringsinnehåll i frukter som fått mogna klart innan skörd ger en betydligt bättre produkt och livsmedelskvalitet. Stadsnära växthus med en snabb väg till våra tallrikar kan alltså skapa betydligt fräschare och smakrikare frukt och grönt.

Är växthus bara till för växter?

Nej, många andra typer av livsmedel kan också produceras i den klimatsäkrade miljö som ett växthus eller inomhusodling ger. I akvaponik kombineras fiskodling och växtodling till ett enda odlingssystem som producerar både fisk och växter. För varje kilo fisk som odlas produceras ungefär 10 kg grönsaker – då är systemet i balans. Företaget Vegafish odlar ekologiska jätteräkor i stora bassänger inomhus. Försöksverksamheter pågår med att odla insektslarver med matavfall som föda, där larverna sedan kan bli föda för fisk eller kycklingar. SLU beräknar att om man rötar ett ton organiskt avfall så kan man få ungefär 300 kr biogas från detta. Blir avfallet istället föda för larver kan man få foder för ca 1 000 kr, och ändå ha kvar ett substrat att röta i nästa steg. Att odla svamp på olika organiska substrat inomhus i lokaler med jämn temperatur görs också på många håll.

Kan inte grönsaker ta smak av sitt gödningsmedel – finns det inte en risk att akvaponiska tomater smakar fisk?

Nej, knappast. Växter tar inte upp komplexa organiska ämnen, utan bara enkla molekyler som brutits ned från det organiska materialet. Tänk på grönsaker som odlats i jord som gödslats med gödsel som kommit från kor, hästar eller höns – inte smakar de grönsakerna häst eller något annat?

Vad kan stadsnära växthusodlare ge företagare och innovatörer?

Ny urban växthusodling är ett rikt område för utveckling av ny teknik och  innovationer,  nya grödor och nya odlingsmetoder, nya affärsmodeller och utveckling av nya företag i hela livsmedelskedjan.

IVA (Ingenjörsvetenskapsakademin tillsammans med Naturvårdsverket, MISTRA, Teknikföretagen, Tillväxtverket och Vinnova) pekar i sin senaste rapport om resurseffektiva affärsmodeller för livsmedelssektorn ut behovet av en mer högteknisk produktion av livsmedel. Synergier mellan livsmedelsproduktion och andra verksamheter lyfts fram. Användningen av outnyttjad energi, till exempel värme från spillvatten i andra industribranscher kan skapa nya sätt att producera livsmedel. Det är också möjligt att använda outnyttjad infrastruktur (tak, byggnader och andra urbana ytor) för livsmedelsproduktion.

En ökad urban livsmedelsproduktion skapar också många nya nischer till företagande och sysselsättning i livsmedelsberedning, detaljhandel, grossister, storkök och restaurang.

Våra ökade kontakter med all världens kök genom resor, nyanlända och befintliga invandrargrupper kan öka bredden i de grödor vi odlar och konsumerar, vilket också ökar möjligheterna till företagande baserat på nya grödor och nya livsmedel.

Kan det verkligen finnas ekonomi i stadsnära växthusodlingar?

Ja, utvecklingen av urban växthusodling är idag än sektor under starkt tillväxt internationellt, även om den fortfarande är en mycket liten del av världens livsmedelsproduktion. FNs livsmedelsmyndighet FAO beräknar dock att ungefär 40% av världens livsmedelsproduktion sker stadsnära eller i peri-urbana områden, merparten som frilandsodling. Undersökningar av stadsodling de senaste åren i USA visar att just högtekniska växthusodlingar eller liknande system är de odlingsformer som är mest lönsamma från ett företagsekonomiskt perspektiv, i motsats till stadsodlingar på friland. Globalt satsar både lantbrukshögskolor och tekniska högskolor stora utvecklingsresurser på att utveckla mer biologiskt innovativ, teknikintensiv och stadsnära livsmedelsproduktion, ofta baserad på växthus eller inomhusodling.

I Sverige har livsmedelskonsumtionen ökat stadigt de senaste femton åren. Mellan 2000 och 2013 ökade försäljningen med drygt 60% till 242 miljarder kronor. Både export och import av livsmedel ökade under 2004-2012. Importen ökade mer än exporten, så vårt handelsunderskott gick från -20% till ca -50%.

Hur inkomstskapande urbana växthusodlingar är beror inte bara på volymen producerad gröda och produktionskostnaderna, utan också på affärsmodeller för distribution och försäljning. Direktförsäljning till konsument eller detaljist kan ge odlare betydligt bättre priser än andra distributionsformer, och är också en naturlig komparativ fördel för just stadsnära odlingar. Livsmedelsindustrin är också betydligt mindre konjunkturkänslig än många andra industrier.

Text av Ulf Andersson, Naturvårdsverket